För närmare 8 år sedan satte jag min fot för första gången i gymmet.
Det var campushallen här i Linköping.

Jag kommer aldrig glömma känslan av rädsla, hur jag skämdes för hur jag såg ut, att jag inte borde vara där, jag kände mig uttittad, jag visste inte hur jag skulle göra, hur någonting fungerade, Ingenting!

Men min beslutsamhet har alltid varit stark då jag väl bestämt mig för något.

Det fanns en övervåning och en undervåning. Övervåningen hade roddmaskiner, crosstrainer, löpband m.m
Maskinerna var formade som en fyrkant runt ett stort hål till nedervåningen. Så när man stod/satt på dessa konditionsmaskiner kunde man se ner till de fria vikterna och styrkemaskinerna. 
Nästan alla var där nere och jag kände att jag inte vågade gå dit. Folk var mer vältränade där och jag ville inte bli uttittad. Jag var så rädd och osäker.

Jag körde crosstrainer, löpband, roddmaskin tills jag en dag tog mig ner till nedervåningen.
Nu skulle jag lära mig dessa maskiner jag aldrig sett förr. Jag iaktog hur andra gjorde och försökte göra likadant. 
Det blev bättre för varje gång jag gick dit och jag blev mera säker. Jag visste inte riktigt vad jag gjorde men jag gjorde det i hoppet och tron om ett bättre utseende och hälsosammare liv . 

Jag flyttade till en annan bostad och bytte gym. Nu var jag inte en total nybörjare, jag började gå på pass och fann en kärlek för bodypump. Det var utmanande och tog mig till en nivå jag inte kände till att jag kunde.
Att kämpa så hårt varje pass när någon instruerade till skön musik gjorde min kropp annorlunda.
Den fick vackrare former.

Jag började jogga runt stångån här i Linköping. Det var befriande. Musik som jag själv valt till ett tempo jag själv tyckte var utmanande, till solen som sken, till minusgraderna som bet mig i stjärten, till kanadagessen som såg lömska ut, till änderna som folk matade. I alla väder gav jag mig ut bara för att det var en sån frihetskänsla.

Intresset för träningen blev så stort att jag tillslut satsade på en personlig tränar utbildning och idag arbetar jag i Actic här i Linköping som nu är mitt andra hem. 

Idag är det 3 januari 2015.
Jag har varit förkyld och dålig sen 10 december och har inte tränat sen dess.
Det har bara blivit ca 5 promenader sen dess. För mycket slem i halsen och näsan har gjort mig trött, mörkret har gjort mig trött och nedslagen, julstressen och hetsen ifrån jobbet att jobba mer för att komma ifatt gjorde mig trött.

Men idag! Ledig Lördag! Hittills har jag hunnit jogga i ca 20 min. Nu vill jag ut ur denna onda cirkel av slem i halsen och trötthet från mörket. Stressen är borta. Nu är det jag och mina utmaningar. Det är jag och min beslutsamhet.
Nu är det en kamp mot min hjärna som kommer vilja att jag håller mig till det som är bekvämt men jag kommer att gå utanför min komfortzon. Det är där magin händer.
Min hjärna sa åt mig idag att jag inte skulle jogga så mycket. Min hals slemmade igen, jag harklade mig, spottade ut skiten och fortsatte ett tag till. Jag hade klarat mer men jag får inte gå ut för hårt.
Som många andra måste jag lägga band på mig själv så jag inte blir sjuk, tappar motivationen eller skadar mig. 

Välkommen ljuset, friheten, utmaningarna, musikfesterna, passen på gymmet, pt klienter, värmen, solen, resor och alla möjligheter!
Jag är redo!!   

 

Ida

3 januari 2015 17:55

Hej du har en jätte fin blogg jag brukar följa din blogg, hade blivit jätte glad om du kollar in min blogg:http://mittlivsomenida.bloggplatsen.se/

http://mittlivsomenida.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    All denna tidbrist man talar om. "Jag har inte tid"  Du kanske inte tar dig tid???   Sen sist jag skrev i denna blogg har jag haft helt sjukt mycket att göra verkligen och jag har fått sätta min hälsa åt sidan. Sådant ska man inte gör...

Vad gör alla som inte har tid för träning?Jag stöter ofta på personer som vill nå ett fysiskt mål. Men de har ingen tid (?) eller lust (!) att lägga ner tid på det. Då vill man det inte tillräckligt mycket (!!)   Om det finns en klänning på stan ...

Har du någonsin frågat dig själv vad du har för förhållande till mat?Är det något nödvändigt?Är det något gott? Är det en tröst? Är det för att visa glädje? Blir du arg då du inte får mat? Mår du illa av mat? Känner du ångest efter att du ä...

  Det finns flera grupper i facebook som jag gått med i och där är det ofta diskussioner om proteinpulver, pwo, hur går man snabbast ner i vikt, vad ska jag äta, hur deffar jag, selfies, jag har inte tid men jag vill uppnå det här målet.Jag har län...

-2,8 kg på 5 dagar.Känns helt okej.Mitt experiment var att gå ett kostprogram med väldigt lite mat och lite kosttillskott med vitaminer och energi så att man orkar leva.Dag nummer 1 funkade skitbra! Men så skickade min sambo en länk som bekräftade al...