All denna tidbrist man talar om. "Jag har inte tid" 

Du kanske inte tar dig tid???

Sen sist jag skrev i denna blogg har jag haft helt sjukt mycket att göra verkligen och jag har fått sätta min hälsa åt sidan.

Sådant ska man inte göra men det har ändå blivit så.

Jag har inte gått in i väggen iaf! Det är positivt.

Jag arbetar som undersköterska på röntgen och så arbetar jag som personlig tränare i Actic.

Sen mars har jag fått mer klienter i gymmet och fortfarande lika mycket jobb i sjukhuset.

Just nu jobbar jag närmare 140% och det kommer att förbli så en stund till.

Anledningen till att det blivit såhär är för att fler personer vill ha min hjälp att nå sina mål. Det är sån otrolig ära att få vara en del av en annan människas resa som jag vägleder. Det är obeskrivligt underbart.

Det är så mycket psykiskt bakom varje person. Det är inte bara siffror. 

Något jag märkt är att kvinnor som vill gå ner i vikt redan äter jävligt lite och så undrar de varför de inte går ner.

Beror det inte på att du kanske har ätit för lite under alldeles för lång tid att metabolismen är så jävla låg att det knappt händer nåt och du blir deprimerad och äter lite skit som gör att du går upp lite och sen så kapar du till 1200 kcal om dagen och så undrar du varför inget händer.

Stackars människor som ska hetsa så jäkla mycket.

ÄT NU KVINNOR!! ÄT ER MÄTTA OCH ORKA LEVA!!

Det gäller även mig!

Jag har inte hunnit träna mig själv och ibland hinner jag inte äta och då kommer jag hem som ett monster och äter 1200 kcal fiskpinnar för att få i mig någonting över huvud taget.

Jag har gått från 57 kg till 59 kg och det är inte okej. jag hade ett mål att gå ner till 55 kg och det är så förbannat frustrerande att jag lyckas få alla andra att gå ner men jag själv kan inte. Jag bara går upp.

Det beror främst på att jag inte har någon rutin. Jag hinner ibland inte äta, jag vill hellre hjälpa alla andra.